Vikten av kulturell bildning

Mumbai skyline, Wikipedia

Den senaste perioden i Finansrävens liv, ständigt på resande fot, tillsammans med erfarenheter från tidigare år inom finance i främst Asien och USA har fått mig att inse vikten av inte bara social utan även interkulturell bildning för framgång i livet. Trots ämnets enorma betydelse märkte jag att jag ägnat det litet eller ingen energi i mina tidigare artiklar. Vi i Europa är så otroligt fokuserade på vår egen kultur och vårt kulturarv att vi inte "ser skogen för alla träd" som det så vackert heter. Här i Europa och kanske ännu mer extremt i USA har man liten förståelse för andra kulturer och hur människor från dessa kulturer tänker. Jag såg en intressant föreläsning med Fredrik Härén häromåret. Under föreläsningen berättade han att många multinationella företag, som tidigare bara flyttat sin produktion, nu även väljer att flytta design och utveckling av sina produkter till Indien och andra tigerekonomier i öst. Människorna i dessa länder har matats med vår västerländska kultur under årtionden, samtidigt som de har fört sin egen vidare. De vet helt enkelt lika bra som vi vad vi har i kylskåpet eller hur vi vill att en bil ska se ut. Vi däremot har ingen aning om vad en indisk familj har i sitt kylskåp!

Ett annat intressant exempel som jag drar mig till minnes är dadlar. Detta bär (det är konstigt nog ett bär) var tidigare vanligt på de svenska julborden, men är i dag ett minne blott i dessa sammanhang. Betydligt vanligare är de dock inom den muslimska världen. Där används de ofta för desserter, men också i mera rituella sammanhang under Ramadan. Efter en hel dags fastande sägs det att Mohammed bröt fastan med denna sockerchock för att få igång matsmältningssystemet inför den stundande måltiden. Det väldigt få här i västvärlden vet är att dadlar kan vara en verkligt exklusiv delikatess som behandlas med vördnad av connoisseurer över hela mellanöstern. Likt ett fint vin eller en välrullad cigarr, finns det kännare av dadlar. Dessa kan avgöra i vilket land dadeln producerats, under vilka odlingsförhållanden och med vilken bearbetningsprocess den behandlats.

Mina två exempel här ovan är knappast unika, de belyser dock den ignorans som vi här i västvärlden har inför de flesta främmande kulturer. En dag inom en rätt snar framtid kommer vi dock inte ha varken ekonomiskt eller kulturellt monopol över världen. Den dagen vill inte jag vara den som inte har en aning om indiska hinduer är vegetarianer eller vad som är brasiliens nationalsport.

In rain or shine

Kära läsare. I regn som solsken skulle jag stå här vid er sida som er kritstrecksrandiga riddare. Extraordinära omständigheter har nu tyvärr hållit mig borta från bloggen i flera veckor. Det har varit affärsmöten i både Chile och Dubai, dealbreakers som kunde slutat i tårar om inte er Finansräv deltagit och försvarat sin heder. Ett flertal stora projekt väntar nu på att få rullas ut inom kort. Jag kommer självklart att berätta mer om dem senare. Men närmast, eftersom att jag förstår att ni nu känner er svikna och ledsna över insikten att det egentligen inte finns någon som konstant vakar över er, får jag erbjuda en enkel tröst. Swaine, Adeney & Brigg håller dig alltid torr och varm.

Det stora samtalet, eller retorikens grunder

Blir du bjuden på fest, mingel, after work, kalas, dop, bröllop, ja ni börjar förstå vart detta barkar, en social tillställning av något slag, glöm då aldrig att lämna tänkarhatten hemma. Finns det något som tar död på stämningen så som när en allvarsam och pretentiös individ prompt ska diskutera världsfreden, livet efter detta eller kanske feminismens vara eller icke vara i vårt post-moderna samhälle. Lämna allt det där redan vid dörren och spendera din tankekraft kring dessa frågor i ett mera passande forum. 

Nej, är du på en tillställning och vill du göra succé hos Finansräven och hans gelikar, koncentrera dig då istället på att diskutera livets goda och utbyt tips på små trevliga delikatessbutiker. I viss mån kan det även vid tillfälle vara opportunt att diskutera affärer. Självklart då alltid i positiva ordalag som visar att dessa gått bra och nu ger dig möjlighet att göra sådant du tycker bättre om, som exempelvis att utforska var man hittar Stockholms bästa goudaost. Ta med andra ord INTE upp att du ligger 90% back på din belånade depå sedan årsskiftet och sitter med ett gigantiskt marginalkrav som hotar att sätta din familj på gatan, vi orkar och vill inte aktivera vår medkänsla.

Sights: Le Hermitage

Om du planerar att resa till Monaco inom den närmsta tiden finns det ett antal saker du definitivt bör se. Har du inte planerat att åka dit borde du definitivt överväga att göra det och då gäller dessa råd likväl... Vi kan börja med det uppenbara. Hamnen, med vad som kan verka som ett outtömligt utbud av hundrameters lyxjakter (eller "båtar" som vi brukar kalla dem). Golfbanan, ligger uppe på berget ovanför Monaco och här kan du avnjuta cognacen till en alldeles hänförande utsikt över bukten nedanför. Sedan har vi förstås kulturarvet i detta urgamla furstendöme. Det oceanografiska museet kan djupt rekommenderas, familjen Grimaldi har alltid varit väldigt intresserad av de stora havens mysterier.

Men i ärlighetens namn finns det i dagens Monaco sorgligt få rester kvar från furstendömets verkliga glansdagar under Albert Is styre. Perioden kring sekelskiftet 18-19 hundra brukar kallas La Belle Epoque och det var då Monaco på allvar etablerade sig som tummelplatsen för världens jetset och playboys. Ett av de verkliga guldkornen från denna period är det magnifika hotellet Le Hermitage. Allt från den utsökt ornamenterade lobbyn i Louis XIV stil, till vackert inredda rum med högsta standard och personal som alltid gör sitt yttersta bidrar till att grundmura upplevelsen av att Le Hermitage är ett äkta femstjärnigt hotell. Ett vågat grepp är deras utmärkta franska restaurang, La Vistamar, som ligger högst upp i byggnaden och på klara kvällar öppnar taket upp mot stjärnhimlen. Just nu finns det dessutom en extra bonus för den som vill ta tillfället i akt att få den riktiga Monaco upplevelsen. Om man bokar idag ingår nämligen, i Le Hermitages weekend-paket, en helikoptertransfer från Nice. Enligt Finansräven är detta ett verkligt genidrag eftersom att trafiken på kustvägen till Monaco kan tendera att vara väldigt tröttande, de själva väljer även att belysa att du får en möjlighet att känna dig lite mera som James Bond...

Priset för ett dubbelrum brukar ligga kring 4 lakan. (Pun intended!)

Bananrepubliken

Det finns väl knappast någon som inte lagt märke till hur vår svenska krona förlorat något otroligt i värde mot världens reservvalutor. Kristider som dessa får investerarna att fly från risk och det betyder att små valutor som backas upp av en extrem lågräntepolitik knappast framstår som speciellt attraktiva. I Sverige får en investerare ingen kompensation för den risk han tar (läs: ingen ränta på sina pengar), samtidigt som han exponeras mot en ekonomi där i stort sett alla intäkter kan härledas till ett fåtal stora exportföretag. Sista spiken i (lik)kistan är troligen redan islagen, för nu har Norges BNP passerat vår och då har de en befolkning hälften så stor som vår... Ingen mening att försöka lura sig själv längre, Sverige har förvandlats till en moderna tidens bananrepublik.

Naturlig strävan

Besökte öppningen av stockholms internationella båtmässa idag. En av de allra tydligaste trenderna var övergången från båtar byggda som mobila hem till mera robusta arbetsfordon, havets sports utility vehicles om du vill. Kanske är det jag som drabbats av apophenia, benägenheten att se tydliga mönster i slumpmässig data, eller så är det verkligen en makrotrend att vi vill ha tillbaka den robusta naturligheten istället för det moderna samhällets polerade fasader.

Ett eftersträvansvärt ideal

Vi har ju börjat föra en diskussion här på bloggen om ett hållbart mansideal och sunda förebilder. Av en händelse snubblade jag idag över följande utdrag ur Daniel Yergins bok The Prize. I korthet kan man säga att texten tecknar en levnadsbeskrivning för Sir John Norton-Griffiths, en man i ordets rätta bemärkelse. Jag får lov att skicka ett tack till Foster Huntington från Maine för inspirationen.

“The British Government took matters into its own hands (the sabotaging of German occupied Russian oil fields) and recruited Colonel John Norton-Griffiths M.P., to organize the destruction of the Romanian oil industry. A larger-than-life figure, Norton-Griffiths was one of the great engineering contractors of the British Empire. He had undertaken construction projects in almost every corner of the world—railways in Angola and Chile and Australia, harbors in Canada, aqueducts in Baku, sewage systems in Battersea and Manchester. On the eve of World War I, he was in the midst of promoting a plan for a new subway for Chicago. Handsome, physically imposing and with the strength and endurance of a prize fighter, Norton-Griffiths was a charming swashbuckler and a persuasive showman. Men invested in his projects, women were attracted to him. He was considered ‘one of the most dashing men of the Edwardian era.’ He was also a man of fiery temperament, rebellious nature, and uncontrollable rages. He lacked discipline and perseverance, and some of his projects were spectacular financial flops. But he did achieve prominence as a Parliamentary back-bencher, variously known as ‘Hell-fire Jack,’ and ‘the Monkey’ (for having eaten a monkey while in Africa) and since he was a thoroughgoing imperialist—by the sobriquet he treasured most, ‘Empire Jack.’”